Ännu en vanlig 40k Ork...eller..?

Jag har målat en Space Ork och det är ju egentligen inget konstigt alls, eller hur?
Men faktum är att det ändå är något ganska märkligt, och kanske typiskt, att jag kan känna en sådan glädje och lättnad över att bara ha gjort färdigt ännu ett grönskinn.

Saken är den att jag under 1998 köpte en ask med de då rent nya 40k Ork Nobz i metall.
Snygga bastanta figurer med diverse beväpning och en cool standard bearer.
Fyra av de fem Nobzen målades upp relativt snabbt men den femte, just den som var utrustad med en stor banner och kanske där med den viktigaste, blev av någon anledning över.

Åren gick och varje gång jag skulle hitta något att måla (som om det skulle vara något problem) så blängde den där Orken med sitt baner surt på mig.
Runt 2008 plockade jag till slut upp honom ur lådan med omålade figurer och ställde honom på mitt skrivbord jämte penslar, strömateriel, green stuff och färgburkar.
En rensning och lite klister och sedan en rask grundmålning med svart och jag var på god väg. Trodde jag.

2010 (ungefär) började jag på att måla den nu åldrande Orkens hud och spetsiga tänder.
Sedan fick han stå sidan av och torka i ca ett år innan jag fortsatte med hans pistol och en del av hans utrustning.

Det märkliga och nästan lustiga är att under hela den här tiden skulle jag verkligen behöva ha den här figuren färdigmålad och ha möjligheten att kunna sätta honom på slagfältet tillsammans med min Warlord och hans retinue.
En Waargh banner är bra att ha och en mer lämplig figur än den här har jag inte till mitt förfogande.
Likt förbannat blev han inte klar!
Obegripligt knasigt.

Nu sommaren 2013 fick det vara nog!
Jag satte mig vid köksbordet och tog fram min stackars Ork Nob och sa för mig själv "nu din spjuver ska du bli färdig en gång för alla".
Orken blängde surt på mig och mina penslar och om han kunnat tänka hade han nog tänkt att "ja-ja, DET har du lovat tidigare".
Jag målade och målade och jag måste säga att maken till små och många detaljer har jag inte målat på en figur på väldigt länge.
Skulptören har uppenbarligen haft en förkärlek för snören och linor (bindgalen?).
Det kändes som att det inte fanns någon ände (hepp!) på dessa evinnerliga snören, bindgarn och knutor.
Allt på den här orken hade tydligen prydligt knutits fast med band och snörstumpar.
Det var så många att jag nästan gav upp. Så fort jag trodde att modellen var klar så dök det upp nya knopar av bindgarn som skulle färgläggas. Hopplöst!
Jag kan tillägga att jag inte gillar meningslösa snören på en spelfigur.
Det är så förbenat trist att måla snören, trådar och linor (tätt följt av armband)!
Till slut blev han då helt färdig och jag gav han en snabbt målad bas i grått (precis som hans kompisar fått 15 år tidigare) och jag ställde in honom i skåpet bland de andra Boyzen.

Någon dag efteråt tog jag fram honom igen och ställde upp honom för fotografering.
Knäppte några bilder som jag senare på kvällen plockade upp i min dator för att kunna lägga dom på den här bloggen.
Då såg jag det jag missat tidigare.
Han-var-inte-färdig...

Mellan hans tänder i underläppen hade den där tråd-älskande skulptören placerat en metallring (eller en piercing) och den hade jag helt missat att måla.
Fram med pyssellådan och penslar och på med några droppar hederlig boltgun metal.
Medans jag fixade det började jag fundera på om det verkligen gått Troll i den här gubben.
Det var nästan overkligt vad det skulle vara svårt att få just den här figuren 100% klar.
Fattas väl bara att man tappar honom i golvet eller att man av misstag ger honom ett lager med svart grundfärg istället för lack.

Det fick bli helt nya bilder också (dom andra var ju foton på en ofärdig tennfigur).
Dom blev gula och fulla av skuggor men det får faktiskt duga.
Känns ändå riktigt riktigt bra att få den kanaljen färdig även om det bara handlar om en helt vanlig Ork.